Hej,
Mitt problem är att jag inte haft någon bra kontakt med min 4 år yngre syster.I dag är vi båda över 40 år,vi båda har familj och barn.
Hon har har som det känns alltid till och från varit arg på mig och våran mamma.Det har utvecklat till ett umgänge som sker allt mer sällan.I perioder blir jag anklagad för saker som skett för många år sedan allt från pengar till att jag har behandlar henne illa,jag försöker minnas när hon drar upp vissa saker men det kan vara så länge sedan som 20 år tillbaka i tiden.Många saker handlar om orättvisor och att hon blev illabehandlad som barn,jag fick alla fördelar.Vilket inte är sant.Våra föräldrar har alltid försökt att vara rättvisa.Vi har helt olika uppfattningar om hur vi hade det.Min mamma vet jag har varit ledsen för hennes anklagelser.Nu försöker vi planera mammas 70 års dag,det är jag som tagit tag i det för pappa ber mig om hjälp.Då drar helvetet i gång när jag ringer för att planera med min syster.Hon tar upp alla oförätter när det gäller pengar att hon blivit fel placerad vid bordet på julafton och vill aldrig mer fira den med oss,hur elak och hemsk våran mor är och om vi köper en present så kommer hon ju ändå tro att den är bara från mig,Två timmar långt samtal och jag känner mig så här tre dagar efter helt slut.Hon tror att vi genom åren har suttit och pratat illa om henne.När jag tänker efter har vi alltid "tassat" lite på tå för husfridens skull.Det känns som hennes man gör det men är otroligt lojal.Min syter är vidareutbildad socionom.Är i dag terapeut.(steg 1 och 2 tror jag)Hon har ett övertag när hon och jag pratar för hon svänger sig med svåra termer och "har alltid" rätt,hon har ju gått i egen terapi.
Ska jag bryta med henne?Till saken hör att hon har två helt underbara barn och en fantastisk man.Hon gör mig förtvivlad och förvirrad många gånger.Mina barn(17 och 14 år) har börjat reagera och vill veta vad som är fel.Efter det senaste samtalet då det inte var saker som jag "minns" kändes som det var taget ur luften eller påhittade anklagelser började jag fundera om hon har en pesonlighets störning.HA rdu något bra råd till mig?
Mvh En stora syter

Människor, som lider av paranoid personlighetsstörning, kan ha de symtom du beskriver. Du behöver acceptera att din syster är som hon är och börja umgås med människor som du trivs med.