Personlighetsstörning???

Hej

Jag tog mig ur en tärande relation (efter 2.5 år) för ett år sedan. Lögner, svek, otrohet, oempati, rymligt samvete, duperande, visade aldrig ånger, svårt att säga förlåt, kontrollbehov, extrem svartsjuka, satte sina egna behov i första hand, ställde krav på mig som han själv inte levde upp till etc...etc. Däremellan fantastiskt kärleksfull och väl fungerande. När jag på allvar började konfrontera hans lögner med BEVIS och ifrågasätta hans beteende bröt han upp relationen tvärt. (hade tidigare försökt få honom att söka prof. hjälp). Jag har mått fruktansvärt dåligt men så här i efterhand när jag tänkt igenom vår relation och hur han var när vi träffades så har jag upptäckt att han förändrades en hel del på vägen. Han tog efter mitt beteende i väldigt mycket, han upprepade ofta ordagrant känslofraser jag sa till honom och likadant med omtänksamma handlingar eller anväde han sig av färdiga känslofyllda musiktexter i sin kommunikation. Han är oerhört kvicktänkt och allmänblidad. Det känns precis som att han levde genom MIG och min empati, omtanke, ärlighet, öppenhet mm. Senast till julen 2004 försökte han få mig tillbaka men jag sa nej men har kontinuerligt funderat mycket på hans beteende och varför jag inte kom till insikt tidigare och bröt med honom ist. Han har sedan tidigare två barn tillsammans med en kvinna som i mina ögon är ett "psykiskt vrak" och ju mer jag funderar misstänker jag mer och mer att även hon är ett offer för hans "känslomässiga störning". Han ville ogärna att jag träffade eller pratade med henne. Tror nu att han var rädd för att lögner skulle avlöjas, han var lika återhållsam med umgänge med hans egen familj. Har i dagarna fått veta att han GIFT sig med en ny kvinna (efter c:a 6 mån förhållande. Han duperade mig totalt och var nära att knäcka mig helt...han är mest troligt orsak till sitt förra ex:s situation och nu har han redan kapslat in en ny kvinna med sitt manipulerande sätt. Han friade även till mig redan efter 3 mån men det rann ut i sanden. Lider väldigt mycket med den nya kvinnan eftersom jag vet vad hon har att vänta (det tog lång tid innan jag fattade något om hans störning) Hon har dessutom två minderåriga barn och det har även han och mina frågor blir därför: Ska jag kontakta henne och varna henne så hon inte riskerar att få gå igenom samma helvete som vi två andra?? Går det att övertyga någon som är nykär och nygift att hennes man är "sjuk"?? Har min egen misstakde att han lider av personlighetsstörning av något slag någon substans??
Jag är känslomässigt helt obunden till honom i dag och känner inget hat eller har inte heller något hämdbegär, förmodligen för att jag insett att hans barndom och uppväxt är orsak till hans avvikande beteende. Han övergavs tidigt (3-4 år) av sin mamma och växte ist upp med sin alkoholiserade pappa..levde senare oxå i en tredje familjekonstellation.

Hoppas på svar

//L 48 år

Din misstanke att han lider av en personlighetsstörning är mycket sannolik. När man är nykär, finns risken att man ser en varning som ett uttryck för exets svartsjuka, även om det inte är det. Hon kommer också att upptäcka vem han är, när hon lär känna honom bättre.