Oro...

Hejsan!

Jag är en tjej som under hela min uppväxt oroat mig för saker. Ofta har oron kommit när jag ska åka iväg någonstans dvs vara borta mer än en natt hemifrån. När jag var yngre trodde jag det berodde på någon slags separationsångest från mina föräldrar, men då samma oro uppkommer även idag när jag för länge sedan flyttat hemifrån, så måste det ju vara något annat. Ofta slutar det med att jag måste kräkas då pressen blir för stor, dock undviker jag inte det jag tycker är obehagligt utan åker iväg iallafall då jag vet att det bara blir värre nästa gång ifall jag inte utsätter mig för det jag är rädd/orolig för. Ofta oroar jag mig för matsituationer där jag måste sitta tillsammans med andra, jag är då livrädd för att helt plötsligt börja må illa och behöva springa och kräkas och därmed göra bort mig. Då jag inte är orolig har jag inga problem med att äta.
I många fall blir det en ond cirkel i och med att när matsituationen (tillsammans med andra) känns obehaglig, får jag svårt att äta pga att jag är rädd för att jag ska kräkas, samtidigt som jag blir stressad av att veta att jag måste äta för att orka något osv. Hur ska jag tänka för att kunna förebygga oron och dessa obehagliga tankar?

Det blir som man tänker. Föreställ dig att det ska gå bra och bli roligt, så går det bättre. Om du har svårt att äta tillsammans med andra, kan du väl äta ytterst lite och äta dig mätt, när du kommer hem. Det är utmärkt att du åker iväg i alla fall och inte låter din ångest hindra dig. Men det viktigaste är de föreställningar du målar upp i ditt inre.