Asperger och tonåren

Hej!

Jag är en kvinna på 48 år som har två vuxna flickor och en styvson på snart 14 år som fick diagnosen Asperger syndrom som 12-åring. Han har bott hos oss på heltid sedan han var två år. Redan första gången jag träffade honom märkte jag att allt inte stod rätt till. Man fick ingen ögonkontakt med honom, han var passiv blandat med att han begick rena överfallen på min yngsta flicka som då var 7 år. Att leva med en person med Asperger ställer stora krav på familjen. Nu när han är tonåring tycker jag att det är värre än någonsin. Han manipulerar och skyller på andra, klarar inte av enkla tillsägelser, spolar inte i toaletten, byter inte dasspapper, maten vill han inte alls ha, etc., etc. Kort sagt så funkar inget speciellt bra. I skolan klarar han sig dock bra med hjälp av speciallärare, och de kan inte alls förstå att han är jobbig hemma. Han har också problem med hygienen och vi får alltid kolla i tvättkorgen när han har duschat, gör vi inte det byter han inte kalsonger på ett halvår. Ibland kan jag rent av känna att jag inte tycker om honom, och det är en fruktansvärd känsla. Jag blir också väldigt lätt irriterad på honom eftersom det är jag som för det mesta råkar ut för hans utfall. Han kan hålla på och mala i timmar och hålla ett försvar till varför han inte spolade i toaletten och till och med skylla på andra. Nu har vi givit honom en uppgift hemma och det är att han ska slänga soporna. Och det är ett himla ståhej när han ska göra det. Han beväpnar sig med handskar och jacka för att inte få klet på sig och maler om soporna i en timme istället för att bara gå ut med dem. I övrigt är det svårt att få honom att göra någonting, men soporna kräver vi att han ska sköta. Gör vi rätt eller fel? Jag håller på att spricka i bitar!
Hälsningar
Evy

Asbergers syndrom kan medföra att barnet får ett repetetivt och stereotypt beteende. Det fungerar också sämre, när det gäller social interaktionsförmåga och abetsförmåga.

Det är mycket tålamodsprövande med psykiskt handikappade barn. De vuxna kan behöva professionellt stöd för att orka stötta barnet. Man behöver veta, vilka krav man kan ställa på barnet och vad som hör till sjukdomen och är svårt att påverka. Risken finns att man blir arg på barnet, för något det inte kan rå för.

Kan du låta hans egna föräldrar ta ett större ansvar för honom i fortsättningen, så att ni två slipper konfronteras med varandra så ofta.

Vi motverkar ofta våra egna syften, utan att tänka på det, när vi kritiserar våra barn. Ge styvsonen mycket beröm, när han har gjort dig nöjd och ignorera honom, när han gör dig missnöjd. Både beröm och kritik förstärket ett beteende. Likgiltighet försvagar det.

Pröva också med att koppla belöningar till gott uppförande. För varje gång han spolar i toaletten, får han en guldstjärna på ett papper och när det har blivit ett visst antal stjärnor, får han en önskan uppfylld. Hitta på någon annan markering, om han tycker att guldstjärnor är barnsligt.

Hej, mitt namn är Kenneth Molander, är en man på 38år i Märsta, läste detta för några dagar sedan, och blev LEDSEN, BESVIKEN och såg direkt att denna 14-åriga kille MÅSTE ha ett HELVETE hemma just nu, varför ??
jag tror ingen av er övriga familjemedlemmar tyvärr vet vad ett Neuroligiskt handikapp som Aspergers Syndrom innebär, speciellt i tonårsåldern!!!!!
Min första undran är:

1) var han med själv och fick bestämma vad för slags tjänst han skulle göra inom familjen, eller var det ni övriga som beslöt soptjänsten över hans huvud utan att han var närvarande??

2)Har ni tagit kontakt med något förening för tvångshandikapp ex. url:www.ananke.org

tror säkert att han lider av att både känna sig extra smutsig efter toalettbesök(känner säkert att hela toaletten är smutsig när han använt den, och att soporna luktar och känns som avföring, ett förslag är att testa om plasthandskar är att föredra när han ska spola toaletten, om större påsar med mindre sopor i är att föredra, har ni testat överhuvudtaget att ge honom någonting annat i hemmet att göra än att gå ut med soporna ??

jag vet själv med mej att när jag bodde ensam, så kände jag att det var vidrigt att gå ut med soporna, speciellt när det luktade om dom, min mor kom över några gånger i veckan till mej och tog soporna med sig, då slapp jag ångesten och förtvivlan över att inte varit ut med det som för mig var så vidrigt, flera vuxna lider utav detta, så han är DEFINITIVT I N T E ensam om det!!

för övriga frågor:skriv eller ring mig på:
kenneth.molander@bredband.net eller på 0739-710811 0800-0900.1200-1300.1430-1615, eller på hemtelefonen:08-59129161 övrig tid och helger.

Med Vänliga Hälsningar
Kennethm