Undrar om du tycker att jag be om en remiss till psykolog.. Mår dåligt för det mesta, äter zoloft sedan år 2002 till och från har försökt sluta flera gånger men mår bara sämre. Livet känns mningslöst nu har det gått så långt att jag inte går ut längre sitter hemma och tycker synd om mig själv i mina ögon är jag nog inte värd mycket skulle bara vilja försvinna. Min barndom var väl heller inte helt problemfri min far drack mycket och var full jämt bara bråk hela tiden så jag har då försökt stötta min mor medans mina andra syskon gått iväg dom har kommit överens med båda föräldrarna medans jag bara har brytt mig om mamma och hennes lycka. Jag har dessvärre nog aldrig känt mig riktigt älskad med tanke på alla problem hemma mamma har mått dåligt större delan av livet först nu mår hon bättre men har fått en sjukdom schizoaffektiv får en spruta varannan vecka så hon mår relativt bra.Nu på äldre dar har väl barndommen kommit ikapp en så jag pratar dagligen med en kollega på jobbet som betyder jättemycket för mig ibland känns det som att hon står mig närmare än min egen familj hur sjukt är inte det. Hon är den som ringer mig mest min familj ringer nästan aldrig det är väl min äldsta syster och mamma men väldigt sällan men hon är juh sjuk så henne kan jag acceptera. men som min yngre syster ringer aldrig och far min ringer inte men det bryr jag mig inte så mycket om. Nu påäldre dar har det blivit bättre och han ska bry sig så mycket men jag känner att det är för sent nu behöver han inte lägga sig i hur jag gör saker och ting råd kan han komma med men det andra, lite sent att vara överbekyddad i den här åldern.Tro mig han är i elak så men kan provicera bråk och löjla sig gömma mitt kaffeglas hela ien dra fälle när man går förbi och jag blir vansinnig på honom och det är det han tycker är roligt. Jag har försökt nonchalera honom men han forsätter vad ska jag göra? Får nog merakärlek av min kollega än hemmifrån hur sjukt är inte det. Känns som man inte har ngn familj.

Sin familj har man ju inte valt som man gör med vänner. De flesta talar nog mera ingående med sina vänner än med sin familj. Det är verkligen bra att du har din fina vän på arbetet. Om din syster inte ringer dig och du vill tala med henne, knske du kan ringa henne och visa att du bryr dig. Din pappa verkar lite barnslig och vet inte hur han ska nå fram till dig. Men han verkar vilja försöka i alla fall. Börja gärna i psykoterapi om du har den möjligheten. Det skulle kunna hjälpa dig att göra det bästa av din situation.