Tydligen är det så att du inte går upp i vikt på
detta sätt vid varje semester. Du skriver ju ”nästan varje
gång”. Tänk efter vad det är som skiljer sig de
semestrar då du inte gått upp i vikt. Försök att
förstå vad det var vid de semestrarna som gjorde att det gick
bättre då.
Kanske behöver du tänka om när du planerar dina semestrar
och avstå från den typ av semester som du har svårast
att klara av. Mina patienters erfarenhet brukar vara att
båtsemestrar och stugsemestrar är svåra ur viktsynpunkt.
Vid en båtsemester sitter man stilla mycket, och vid en
stugsemester blir det också ofta mycket stillasittande och
kaffepauser med grannarna och några regniga innedagar, då man
inte har något annat att göra än att äta.
För semestrar gäller samma sak som hemma, att man bäst
klarar vikten om man organiserar sin miljö utan lätt
tillgång till onödig mat. Om du måste ta semestern i en
stuga, så organisera ändå stuglivet på det
sätt som passar dig. Ät bara vid fasta måltider. Ta bort
maten från bordet när måltiden är slut. Ha ingen
mellanmålsmat lätt tillgänglig. Var extra noga med att
välja mat som passar dig, alltså mycket grönsaker och
lite fett.
De semestrar som mina patienter brukar klara bäst är resor som
är speciellt organiserade för viktminskning. En del
hälsohem har ibland s. k. temaveckor för viktminskning. Viktigt
är att semestern är inriktad på något annat än
mat, alltså en semester där det händer mycket och man
får uppleva mycket och där de viktigaste händelserna inte
blir måltiderna.
Bufféfrukost på hotell är ofta katastrofala
tillställningar, där personer med viktproblem på en enda
måltid kan äta mer än de behöver äta på
hela dagen. Om man vet med sig att man har svårt att klara av
hotellfrukostar, kan det vara en bra idé att inte gå ner
till frukosten alls, utan istället äta frukt på
hotellrummet.
En salladstallrik istället för den vanliga lunchmaten går
oftast att ordna på restauranger nästan var som helst i
världen. Någon måltid om dagen kan man byta ut mot
melon, jordgubbar eller dylikt.
Helpension kan vara en ännu värre katastrof, om man bor
på ett ställe där maten inte är planerad för
människor med viktproblem. Bufféservering kan vara på
gott och ont. För en del människor innebär det en
oemotståndlig frestelse att äta alldeles för mycket.
För andra är bufféserveringar bra, därför att
man kan välja att äta ur de skålar som innehåller
sallad och grönsaker och kan alltså ge sig själv en
måltid som på en gång är god och
tillfredställande och ändå inte innebär att man
går upp i vikt.
Om maten inte ingår i priset för resan, utan du äter
på restaurang, så kan du beställa den mat du vill ha.
Även om det inte finns smalmat på matsedeln, brukar det alltid
gå att ordna något som passar i en bra diet.
Vid skidsemestrar brukar man ofta bo i stuga, och det brukar bli mycket
smörgås, både i stugan och som matsäck med på
skidturen. Smörgås är lika olämplig mat på
semestern som hemma. Lösningen är planering. Ta inte semester
från goda smala matvanor, bara för att du åker bort.
Planera ditt ätande efter samma principer som när du är
hemma. En del människor tycker att när de har motionerat
hårt, kan de sedan äta så mycket de vill med gott
samvete. De överskattar den ökning av kaloribehovet, som
följer av motionerandet. I själva verket innebär även
en lång och hård skidtur ofta inte att man behöver mer
än 500 eller 1 000 kcal (kalorier) extra.
Om du har gått upp fyra kilo, så innebär det att du har
ätit 28 000 kcal för mycket under semesterveckan. Det
är lätt gjort, om man tillåter sig att äta snask,
kaffebröd och smörgås.
Se också till att du har någonting att göra. Jag ska
berätta en sann historia: En av mina patienter åkte på
två veckors stugsemester. Som vanligt bad jag henne skriva en
matdagbok, där hon antecknade allt hon åt. När hon kom
tillbaka från semestern, hade hon med sig två dagboksblad,
ett från första veckan och ett från andra veckan.
Första veckans dagbok såg mycket fin ut, men andra veckans var
katastrofalt dålig ur matsynpunkt. Jag tänkte att det
måste ha hänt något väldigt tråkigt i
familjen mitt i semestern, som gjorde att hon började äta,
så jag frågade henne vad det var som hade hänt. Hon
svarade: ”Garnet till min stickning tog slut!”